vilka fina människor jag har! har fått en massa bra förejul-klappar. en väska som är både snygg, praktisk och fair trade. sex turkosblommiga kaffekoppar från sjuttiotalet (tyvärr strök två av dem med i julstöket, å så var dom bara fyra...). en smal, svart sidenslips (som jag visserligen tiggde till mig, men jag tänker ändå räkna den som en julklapp), en tub chokladsås samt den fantastiska boken Jättehemligt av Barbro Lindgren.
det i stort sett enda jag kom ihåg från förra gången jag läste den (eller fick den läst för mig rättare sagt) var gäddorna som for upp i himlen och bet gud i pillesnoppen, samt att barbro oroade sig för att hålet var för litet så hon inte skulle kunna föda barn.
men den visade sig ha många andra bottnar. vi får ju lätt för oss att barndomen är något slags naivt paradis. att barnen bör undanhållas allt som är svårt, att det är vårt ansvar att hålla barnens värld kliniskt ren från livets realiteter. att barn inte är förmögna att tänka djupa och självständiga tankar. det är det vi avundas dem när vi längtar tillbaka till barndomen. ibland tror jag nästan folk skaffar barn bara för den sakens skull. för att få del av den där världen man skapar där allt är mjukt och gulligt och snällt och inga verkliga problem existerar. (till dom människorna vill jag bara säga: skaffa hund! hundar är nästan alltid glada och nöjda och kommer inte att ställa obehagliga frågor om vad som händer när man dör)
men barn är ju inte såna. barn-barbro (för boken är självbiografisk) är en tioåring med existentiell ångest. som tänker på döden, universum och evigheten. som har lika giltiga svar på de metafysiska frågorna som vilken vuxen som helst. samtidigt är hon en flicka helt befriad från behagsjuka och inställsamhet, ett barn med humor och en genomskådande blick. allt skrivet så enkelt och självklart.
jättehemligt är det såklart. dom vuxna får inte veta vad som pågår. dom klappar på huvet och vill inte förstå. vill inte få sina illusioner krossade. så vi undanhåller för varann allt det där som egentligen är viktigt.
/a
Rörande röra
3 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar