En vän som är lärare plockade för ett par år sedan plötsligt fram en hel låda med suddgummin. En hel låda med vita, mjälla, oanvända sudd. Känslan som kom över mig kan nog närmast beskrivas som euforisk. Inte bara hade han tillgång till denna enorma mängd sudd, som han fritt kunde disponera efter eget gottfinnande. Han hade tillgång till en enorm mängd
stora vita sudd! Alltså inte de platta gröna med rosa rand som man fick i två exemplar vid terminens början, utan de vita, de fina. Lyxsudden. Det var ett stort ögonblick och en vision av oändlig rikedom.
2 kommentarer:
Ha ha ha! Känner igen mig nåt fruktansvärt! Alltså det är nåt dels med lådor med oöppnade sudd, samt med just vita fyrkantiga sudd. Att ha en hel låda skulle vara lite av en dröm faktiskt.
Ja, och just när dom är oanvända också, den där jungfruligheten. Så fort man börjar sudda med dem är ju magin borta.
Skicka en kommentar