onsdag 3 mars 2010

The good old ultraviolence

Filmvåld alltså. Inte för att jag mår illa av att se det (jag är ganska förhärdad). Eller att jag tycker att det är orealistiskt (det är det ju oftast i och för sig, men jag är absolut ingen realismfundamentalist, bara man kan göra det någotsånär trovärdigt i just den aktuella fiktionen). Det är bara så outhärdligt tråkigt. Poänglöst. Utfyllnad.

Har just sett Ultraviolet (redan här fick jag ju en ledtråd liksom), och tycker (återigen) att det är trist att en hyfsad sf-story alltid ska förstöras av en massa hundra-mot-en-fajter med spejsiga vapen. Lägg av. Det är inte ens provocerande längre.

2 kommentarer:

RUU sa...

Gu vad jag håller med! Jag somnar alltid då dom ska hålla på och kampsporta. Särkskilt när det är massor av folk inblandade... Och varför lär sig aldrig skurkarna att ta med sig pistoler och istället drar dom med sig knivar och påkar och gud vet vad..

Ulrika sa...

Eller hur! Och så står dom i ring och väntar på att det ska bli deras tur att slåss med den ensamme hjälten...