en bra sak med mitt extrajobb är att jag får träna på att prata engelska så gott som varje gång jag jobbar. en dålig sak är att jag då avslöjar hur pinsamt stapplande min engelska har blivit. den har helt uppenbart förtvinat under år utan nämnvärd träning. givetvis har jag blivit bättre på att förstå både talad och skriven engelska, men att prata har jag undvikit. helt enkelt för att jag tycker det är lite jobbigt och pinsamt.
oftast gör det inte så mycket att jag pratar svengelska, för de flesta utbytesstudenterna pratar inte så bra engelska dom heller. men ibland kommer det britter och amerikaner också, och då blir det sååå jobbigt. visst är det löjligt. jag menar; dom åker till ett främmande land och kan tala sitt modersmål. dom ska faktiskt vara glada och tacksamma för att jag kan kommunicera på engelska!
en groda jag gör hela tiden är att ställa konstaterande frågor av typen: "och du har tittat i hyllan?", "du har lånekort här?" och så vidare. fast på engelska. det verkar inte funka riktigt. det ord jag använder oftast är nog okej. det funkar alltid, men känns väldigt töntigt att kläcka ur sig i tid och otid. men hey, på svenska har jag massor av användbara nonsensfraser av typen: "då ska vi se", "sådärja", "då var det fixat", "det är ingen fara", "det var så lite så". på engelska blir det "ok", eller "it's ok".
men jag tar mig. jag har lärt mig att institution (som i institutionen för data- och affärsvetenskap) inte heter "institution" på engelska, utan "department". stort framsteg!
Rörande röra
3 år sedan
2 kommentarer:
Jag känner igen mig lite pnsamt så där sen jag jobbade på apoteket, engelskan min är ju inte direkt bra och mina egna översättningar var nog ibland helt oförståeliga, faktum var att när vi hörde att turister eller arbetande från andra länder kom in i butiken så turades vi om att pinsamt prata engelska ;)
haha, ja man är ju lite fånig. man borde ju se det som ett tllfälle att träna istället.
Skicka en kommentar