På begäran - ett blogginlägg

Det är väl dags att uppdatera. Lite har ju hänt. Jag har fått jobb. Här borde kanske följa jubel och allmän gamman, men riktigt så känns det inte. Jag har nämligen hamnat i personlig assistentsvängen igen. Och visst, det är otroligt fint och bra och samtidigt självklart att den som har ett funktionshinder ska kunna leva så självständigt som det någonsin är möjligt. Det är också fint och bra och det borde vara självklart att få jobba med något meningsfullt som gör en märkbar skillnad i världen. Men jag är ändå otacksam nog att vantrivas. Känna mig som tjänstefolk. Tycka att det vore trevligt att någon gång få om inte ett tack så åtminstone någon form av feedback. Och mer än så kan jag inte skriva eftersom jag har skrivit på både tystnadsplikt och ett ganska märkligt dokument som kallades "bloggpolicy".

Men allt är inte skit. Minsann. För i januari blir jag skärgårdsbo! Efter ett halvår i en mörk, fulmöblerad, dyr, ostädad, vägglusinvaderad (ja, ni läste rätt, undertecknad har under hösten tampats med artonhundratalsohyra!) studentlägenhet i betongförort flyttar jag till ett rum med havsutsikt i en delad villa i Göteborgs södra skärgård. Det är säkert dumt på flera sätt (en och en halv timme till jobbet, tio kvadrats privatliv...) men vafan. Det blir bra. Jag måste ha något som är vackert i mitt liv.

Ps. Det finns gästrum...