Renhetskult och gubbismer

Idag har varit en fin dag. Solsken och fågelkvitter och långpromenad i favorityllekoften. Och så har jag städat. Dammsugit, kånkat ut stora mattan på vädring, duschat blommorna, dammat, och torkat av spis och köksluckor. Jag har till och med städat balkongen, som var full av gammalt granris och en sprucken blomkruka med gamla uppblötta fimpar. Inte nu längre! Och tänk att det känns så skönt, som om jag kan andas igen (kan ha med bristen på damm att göra iofs..), som att börja om från början. Nu så!

En sak jag har funderat på ett slag är något jag från och med nu kommer att kalla gubbismer. Man hittar dem alltsomoftast på lokaltidningarns insändarsidor, i små skrivarföreningar och i samtal med gubben på gatan. Det är små spetsfundiga kommentarer eller betraktelser kring omvärlden, som förmodligen bara kan uppskattas av andra gubbar. Oftast handlar det om hur himla lustigt och knasigt och besvärligt det är nuförtiden med alla fruntimmer i långbyxor, homofiler, sopsortering och andra moderna skrattretande påfund. Förstår ni vad jag menar? Jag ska försöka hitta några belysande exempel. Tills dess får ni nöja er med termen gubbism.