Jag skulle ju aldrig bli en sån där

som har almanackan fulltecknad och måste schemalägga spontanitet. Som dom där otäcka matematikerna som jag var på middag hos för några år sen och som var goda vänner till mitt ex kemidoktorn. Som menade att man i varje stund måste tänka över vad man vill göra så att man inte förlorar någon tid på oväsentligheter. Sen åkte jag hem och låg framför teven hela nästa dag. Revolt!

Nu kommer jag på mig själv med att typ skryta på Facebook om hur mycket jag har att göra. Hur blev det så? Jag måste i alla fall skära en del i min fantasiska sommar. Jag kommer nog aldrig ner till Skåne. I höst kanske? Jag undrar jag om det blir nåt Dalhalla. Verkar svårt att få ihop det med mina vänner mammorna. Inget åka och titta på gamla gruvor i Dalarna heller. Men gruvorna ligger nog kvar till nästa år. Det blir sommar igen.

Nu ska jag njuta av lugnet och ensamheten i Lindas lägenhet som jag har fått låna. Huru ljuvligt! Jag ska sitta här och transkribera intervjuer i godan ro och kanske låna symaskinen lite. Men bara om andan faller på. Dagarna ska vara som oskrivna blad.