så går en dag från våra liv

jag fungerar inte utan kaffe. jag kan inte dricka kaffe utan mjölk. och imorse var mjölken slut. katastrofläge alltså. på grund av kaffebristutmattningen samt massiv yogaträningsvärk kom jag inte iväg till affären heller. jag låg bara på soffan och var förlatmad. som det heter (prova till exempel meningen "nej jag kan inte komma till jobbet idag, jag har drabbats av förlatmning").

när jag ändå låg där på soffan kunde jag ju ändå plugga lite. det var ju bra. men när jag låg där och läste om hur den ökande konsumtionen gör att människor trots kortare arbetstid ändå upplever sig ha mindre fritid, kom jag på att jag faktiskt bara måste köpa en höstjacka. så tio över fem hastade jag ner på stan (dom stänger sex här), rusade runt i alla affärer och konstaterade surt att folk fortfarande inte har fattat det här med klimathotet. ullkappor är verkligen fint. jättefint. men synnerligen opraktist i regn och snålblåst och orkan och översvämning. vi kommer inte att ha en julkortsvit vinter i år heller. särskilt inte här i borås. det kommer att bli regn och slask och jag tänker inte köpa en ullkappa.

så det blev inget. men jag köpte i alla fall två liter mjölk hos bögåke som var världens trevligaste icahandlare som vanligt. så fick jag mitt kaffe till slut. det var min dag det. och den kommer aldrig mera åter.