hösten börja komma och känslan med att komma bort ifrån hela skiten

billy ringde mig tidigt en morgon
och fråga om jag skulle hänga med
jag frågade vart och han svara "bort"
och vi drog till domus och han fick ut sin lön
jag ringde min mamma och sa "jag sticker nu"
vi hängde på första tåget som stod inne på stationen

kom jag att tänka på när jag åkte genom halmstad häromdagen. och det visade sig att jag kunde skrämmande mycket av texten också. men det är ändå nåt vackert med den. upproret mot den totala förnedringen i att jobba på domus, det ödesmättade uppbrottet, vägen mot undergången. sen kan man ju ifrågasätta budskapet om att den som inte inordnar sig i systemet (och accepterar sitt kneg på domus) oundvikligen börjar knarka i amsterdam. men igår fann jag ett visst nöje i att tänka mig att jag var på väg bort, ut i världen, kanske för alltid. när jag bara skulle till skåne över helgen. du fattar vad det handlar om?

ikväll ska jag på handboll och heja på kerstins love som spelar i ifk kristianstad. spännande ska det bli.