Grabbarna på nätet

Nätdejting är en spännande sysselsättning. Ja, det är väl en aningens aning fjantigt också. Men vad ska en ensam flicka göra när friarna inte behagar stå på rad utanför dörren? Hur som helst, i ett svagt ögonblick råkade jag slinta på tangentbordet och betala pengar för att få obegränsad tillgång till läckra nätgrabbar under hela tre månader. Nu är de månaderna snart slut, och det är dags att summera.

Jag kan för det första kontatera att nio av tio presentationer från det manliga klientelet ser likadana ut. Man är äventyrlig. Man har tröttnat på kroglivet. Man vill ha någon att "mysa med". Ibland är man också "possetiv". Man gillar att resa. Man åker skidor. Man poserar på tropiska stränder. Eventuellt med surfingbrädor. Man tränar. Och tränar. Och tränar.

Allvarligt talat, när blev "att träna" ett intresse? Är det inte fotboll, löpning, slalom, orientering, klättring, dans, innebandy eller golf som man är intresserad av? Att säga att man är intresserad av träning är ungefär som att säga: "Eftersom jag gillar att hålla mig fräsch, är ett av mina stora intressen duschning."

Och sen dessa förifyllda formulär. Satans påfund är vad dom är. Man kan till exempel kryssa i om man är "smal", "ganska genomsnittlig", "vältränad", "kraftigt byggd" eller "några kilo för mycket". Vaddå "några kilo för mycket"? Vem fan bestämmer det? Lägg inte sådana värderingar i min mun, tack så mycket!

Jag låter nu den här epoken gå i graven utan vidare omnämnande.

Fast, det måste jag tillägga, även i nätdejtingens grumliga vatten kan man vaska fram ett eller annat guldkorn.

Ytterligare ett litet tillägg: Min egen presentation är förstås tokoriginell och dessutom både rolig, kreativ och intellektuell...