sveriges första bög

när jag var i de tidiga tonåren trodde min pappa att jag var kär i jonas gardell. jag köpte alla hans böcker. läste dom halvt i smyg och tackade min lyckliga stjärna för mammas ointresse för litteratur. för det var en hel del sex vill jag minnas. bögsex.

jag var såklart inte alls kär i jonas gardell. men hans käreksskildringar tog mig med storm, och det var nog första gången. jag har aldrig kunnat leva mig in i dom där kille-tjej-romansgrejerna. tjejerna var alltid så vackra och blonda och självsäkert nyckfulla. själva föremålet för åtrån.

jag var mer av en iakttagare. dessutom övertygad om att jag var obotligt ful. det var jag inte såklart, men att veta det nu hjälpte ju inte då. men i jonas gardells böcker kunde jag leva med den älskande ynglingen, känna med i hans åtrå, vara iakttagare av den manliga skönheten. jag var övertygad om den gamla grekiska sanningen att det inte finns något vackrare än kärleken mellan två män. ett tag gick det så långt att jag misstänkte att jag kanske var transsexuell och homosexuell. jag ville vara en kille som gillade killar helt enkelt.

ja, det var en märklig tid i mitt liv. jag är glad att jonas fanns med mig då. jag är glad att han var precis så melodramatisk som mitt tonårshjärta behövde. han var nästan sveriges första bög. och för mig en glimt av en annan värld, en annan sorts kärlek.

passa på att se hans de halvt dolda medan den fortfarande ligger ute på svt play. dramatiskt och symbolmättat som vanligt. men jag förlåter honom allt.