som slåss i mig nu. Men det är som om allt står och väger. Jag vet inte riktigt vad jag kan skriva som är sant. Vet inte vad jag kan ta mig för som inte stänger några andra vägar. Så jag väntar, vilar i ögonblicken. Snart ska jag åka hem till mina solrosor. Jag hoppas jag får se dem blomma innan jag ska packa ihop och dra vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar