En underbar afton hade jag igår. Undertecknad var på ett särdeles strålande, pratsamt och dansant humör. Jag tror att hela Bellmans uteservering hade glädje av det faktiskt. Fast först var vi, Lou Blue och jag, på tjejförfest med några -87:or. Det var roligt och spännande och jävligt skönt att vara över 30 och ha håriga armhålor och våga säga "knulla". Sen hojade vi ner på stan för att se han med det fina håret och skägget (som jag beskrev Promoe för mamma i morse. Hon visste direkt vem jag menade och rös lite). Återigen kände jag mig som en tant. En underbar känsla, tro det eller ej. Massa folk var där för att lyssna, men märkligt nog var ingen av dem en svennebanan. Inte i sina egna ögon i alla fall.
Jag hade svidat mig i svart bomullsklänning med vid kjol, rödprickig scarf i håret och mammas röda sandaletter från 80-talet. Jag hann inte ta många steg innan sulan började flappa där bak och en av remmarna lossnade. Men en gummisnodd och lite eltejp senare var jag redo att göra stan osäker. Mot slutet av kvällen var det endast vristremmen som höll kvar skon på högertjabo. Vad gör väl det när man är i sällskap med Lou, Mother, Apan och andra finingar, när kvällen är medelhavsljum och ölen kall? Sen cyklade jag hemåt barfota genom sommarnatten. Hadilidilidilidi-linnan-lej, sorgen och bekymren bekommer mig ej.
Rörande röra
3 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar