filmen bussresan (på svt play) måste ni bara se. en gammal ungkarl ger sig ut på sitt livs första utlandsresa, med buss till holland. scenen på passkontoret rörde mig till tårar, hans generade stolthet över uppmärksamheten när ögonfärg ska kontrolleras, längd ska mätas. att denna bortkomna och blyga man vågar ge sig ut i det stora äventyret i främmande länder!
och tanterna som, ganska hetsigt, diskuterar vad som egentligen är fram- och baksidan på åreskutan. tanterna som sitter med handväskan i ett fast grepp i knäet på sina hotellrum, eller i sina strykfria polyesterklänningar från åshild på den fina restaurangen. och så dessa historier som döljer sig därbakom. dessa vänskaper som uppstår. romantiken som spirar.
det är så vackert.
Rörande röra
3 år sedan
3 kommentarer:
Oh käre värld! När han står kvar under mätstickan, osäker på om han kan gå undan. Eller när han har sönder väderkvarnen... "Jaha"
"Den pinglar inte? No, not from Finland, Holland." Jag behöver en farfar, han kan bli min nya! Mitt hjärta svämmar över...
Men hon tanten som hade en dålig uppväxt verkar vara lite drama queen extraordinaire... Gillade bättre tanten som verkade vara från mina hemtrakter. "Mi flicka, ho ä 61 år!"
tänkte väl att du skulle uppskatta den!
just den där mätscenen är ju bara så hjärteknipande, när han inte vet om han få gå därifrån. jag lyckades inte beskriva den i går natt, men det behövs ju liksom inte.
jo, du lyckades visst beskriva den!
Skicka en kommentar