det heliga arbetet

debatt mellan sven otto littorin och wanja lundby-wedin på p1 idag när jag diskade (man blir bildad av att diska ska ni veta). om och om igen kör dom sitt mantra "skapa jobb", och jag undrar om dom inte hör hur tokigt det låter. vaddå skapa jobb. jobb, arbete, är väl det som måste göras. eller? när ska vi släppa luthers kjolfåll (eh..) och inse att livet inte består av arbete allena, att människovärdet inte mäts i ens förmåga att göra rätt för sig. det är som att vi inte får ha det för bra. utopi är ett fult ord, vi vill inte ha några utopier. vi känner oss skamsna när vi tänker på dom stackarna som slet tolv timmar om dan i gruvan och aldrig hade hört ordet semester. men om det nu faktiskt inte finns arbete nog att utföra? kan man tänka tanken att vi faktiskt skulle kunna leva annorlunda? eller ska vi sätta folk på att gräva en grop och sen fylla den igen bara för att dom ska ha nåt att göra? är det inte hela grejen med civilisation, att det ska gå framåt?

jo, jag vet att det kostar att leva, att man måste försörja sig. men jag vet också att det går att leva bra på ganska lite pengar. och jag är hellre lat än rik. jag vet inte hur man skulle lösa det rent samhällsekonomiskt, men tänk om man åtminstone kunde ta arbetstidsförkortning på allvar, som ett seriöst inlägg i debatten. istället för att se ner på dom lata jävlarna som inte vill göra rätt för sig. eller rättare sagt; dom besvärliga jävlarna som inte vill rätta sig i leden, hålla käft och konsumera.

(utopi: av grekiskans eu (väl) och topos (plats). eller ou (icke) och topos. en god plats som inte finns?)