luciaminnen och zombies

på lågstadiet var jag huvudet högre än resten av klassen. då bestämde fröken att jag skulle vara lucia, eftersom jag var så "lång och ståtlig".

på högstadiet fick vi bestämma själva. vi i 9e hade vår kandidat i madde, som inte bara hade långt, tjockt brunt hår, utan också var en himlans trevlig och rolig tjej. motkandidaten kom från 9c och jag minns faktiskt inte vad hon hette. hon hade lockigt blont hår som en lucia ska ha.

det blev omröstning. men innan beslut kunde tas kände några av killarna att mer information var av nöden. "vem har snyggast häck?" ropade någon, och det var ju en relevant fråga. så de båda kandidaterna ställde upp sig framför auditoriet, drog upp tröjorna och förevisade sina jeansrumpor. madde tog lätt hem segern. och det kändes ... inte fullt så bra längre.

var vår lärare befann sig vet jag inte. antaligen var han där och tyckte allt var i sin ordning. en härlig minnesbild från en högstadieskola någonstans i sverige år 1993.

zombiesarna då? jo, igår när jag läste lite bourdieu kom jag att tänka på den här killen och hans idéer om zombierna som den nya arbetarklassen. en framvällande, odifferentierad massa, med det enda målet att tillfredställa sina djuriska behov (det vill säga äta hjärna). läs!