fredag 15 maj 2009

Ett litet hus på slätten

Mitt ute på slätten ligger en liten by som heter Dagsmark. Om man följer Storåvägen förbi skolan, ungdomsgården och affären, bron över Lappfjärds å och avtagsvägen mot Träsk, kommer man snart till en stor gammal gård med mangårdsbyggnad, lillstuga (undantaget), vedbod, smedja, maskinhall, och en hel länga med andra uthus av olika slag. På den gården är min mormor Helny uppvuxen, med alla sina bröder och sin snälla mamma Hulda Maria.

Om man följer vägen ett litet stycke till kommer man fram till den lilla gården på bilden. Det är mammas barndomshem. Där bjöd morfar Elis in tattarna på kaffe, när ingen annan i byn ville veta av dem. Där susar björkarna nu för ingen alls. Det är dit jag längtar.

En liten gård, allt i samma hus; fähus, härbre, vedbod, dass, jordkällare och boningshus. Byggt på femtiotalet, med en hög ryska mynt ingjutna i grunden. Lite halvfärdigt. Möbler ditställda av olika släktingar, snickerierna målade av mormor i de färger som fanns att tillgå - lite gult, lite grönt, lite blått, lite svart. I byrån i köket en hel bunt gamla studiofoton av okända människor, foton som mammas faster Sylvia hade med hem från Amerika. Tjusiga damer, allvarliga barn. Och en död man i en kista.

Det konstiga är, att när jag drömmer om Dagsmark, är vårt hus alltid otroligt förfallet, och ofta hotfullt. Ibland ligger det på andra ställen också. Vinden viner genom springorna i brädväggarna, gamla madrasser möglar på golven, rangliga trappor leder hit och dit mellan halva våningar och förnsterlösa krypin. Ibland måste taket stöttas med störar. Och en gång hittade vi en gammal farmarklocka på vinden, som småningom smälte ner till en svärm av svarta myror.

Det är klart att ett hus som står tomt femtio veckor om året har sina hemligheter. Inte konstigt att det lever dubbelliv.

2 kommentarer:

Lou sa...

Åhh, lyllos dig som har ett sånt ställe att drömma om. Om du inte åker dit och tar hand om det i sommar så kanske det förfaller precis så :) Åk åk åk

Och Elis, jag blir kär bara jag hör det namnet.

De där fotografierna, de kan man väva egna historier kring. Ska vi göra det i sommar gullet :) Kanske Andreas vill joina. Fast ett tag vill jag att det bara ska vara du och jag där!

Kerstin sa...

Håller med, åk dit och skriv den där boken jag tjatar om.

Läste du min långa tråkiga lista för ett tag sedan? Där skrev jag iaf att jag vill att min äldsta pojk ska heta Elis...=) Mitt favvonamn!