En vanlig fråga när jag var liten var "Vad samlar du på?". Alla samlade på nåt. Jag samlade på bland annat frimärken, klistermärken, servetter, pennstumpar (!), sudd, bokmärken (det gjorde alla tjejer), manicklar, nyckelringar, fina tvålar samt hotelltvål och -shampo som jag fick av olika släktingar och folks pappor och så (arbetarklassunge som jag var tyckte jag det var nåt fantastiskt med dessa små tillbehör som man fick, helt gratis! Det var som en fläkt av förfining och elegans. Jag hade också i min ägo en ömt vårdad fantaburk i miniformat som jag hade fått av en kompis som hade flugit i ett riktigt flygplan! Själv flög jag första gången när jag var nitton).
Man kunde samla på nästan vad som helst. Kapsyler, porrtidningar, pennvässare. Ett tag samlade man på Garbage Pail Kidsbilder. Eller ja, alla utom jag då. Jag var på vissa områden en vidrig unge som ansåg sig besitta en särdeles hög moral. Bland annat lovade jag vid sju års ålder att aldrig svära, och bland mina gamla teckningar finns snirkligt präntade sidor med Fader Vår. Hur som helst, jag ansåg mig stå över Garbage Kids. Vilket märkligt nog inte hindrade mig från att något år senare starta den legendariska lilla tidskriften QK tillsammans med min bästis Jessica. Hur titeln ska uttalas får ni faktiskt klura ut själva!
I klassen hade vi en gemensam samling av, håll i er nu.... suddflagor! På rasterna satt vi och suddade febrilt för att öka på vår förmögenhet. Ryktet gick nämligen att man kunde tillverka studsbollar av suddflagor och lim. Vår besvikelse var monumental när vi äntligen fått ihop till en enorm studsboll och den bara föll sönder i våra händer.
Nu finns i alla fall delar av min privata samling förevigad för er att njuta av, kära vänner! Fast en del av sudden och bokmärkena var tyvärr förstörda av gammalt hotellshampo ...
Bokmärken hade jag prydligt insatta i sju album, med innehållsförteckning frampå. Ett album innehöll t.ex. "Änglar, fina damer, Jesus, upphöjda djur och halvstora". Be mig inte förklara logiken. Högst status hade såklart bokmärkena med hundar. Jesusmärkena var nog tråkigast.
Manicklar kallades dessa små plasttingestar i Västerås. Jag tror att dom hade andra namn på andra platser. Hur som helst - snacka om affärsidé!
Här vet jag inte riktigt vart min samling har tagit vägen. Men dessa nyckelringar? berlocker? skulle i alla fall bäras i stor mängd runt halsen i en gul plastkedja. Titta på valfritt skolfoto av en lågstadieklass anno 1986, så förstår ni.
Slutligen - mina sudd. Fast jag saknar mitt bästa, det i form av ett grönt läppstift som luktade päron.
7 kommentarer:
Passa dig för att dofta för mycket på de där härliga suddigummen - de innehåller skumma kemikalier. Men ack så fina de är, jag samlade också sudd och jag får en varm känsla i hela kroppen när jag tänker på dem =)Ungefär samma varma känsla som jag får när jag tänker på hink, spade, kakformar och sandlådor. Nostalgi!!
Det skulle lika gärna kunna vara några av mina samlingar du fotade... hade också ett (bara ett dock) album med bokmärken, och många av de där hundarna hade jag med!
Manicklar hade jag också, det bästa vara att få helt nya manicklar i de där arken och känslan av att få bryta loss sin skatt och lägga tillsammans med de andra...
Sudd drömde jag om att samla, men det blev aldrig så. Däremot hade jag exakt ett sådant lila my little pony-sudd som på bilden. Eftersom min samling aldrig blev något försökte jag sudda med det en gång men det var helt värdelöst. När jag såg bilden mindes jag exakt hur dess konsistens var... härligt med minnet!
Tack för nostalgin!
Manicklar was the shit!
Ok, fråga: Det stora S:et bland manicklarna, kallade du det för Bamba-S eller Bauta-S eller något annat?
Super-s såklart! Så det hette alltså manicklar i Dalarna också? Intressant.
Sudden innehåller nog både det ena och det andra. Och är oftast helt värdelösa att sudda med, det blev bara svart guck.
Hr kommer den lilla 80-talistbibliotekarien som inte hade några manicklar, men äldre 70-talistsyskon hade. Jag förstod dock aldrig poängen med dem, men jag kanske var för liten... Man satte ihop dem, minns jag. Det var kanske it?
Man ÄGDE dem såklart! Det är väl den enda poäng som behövs? Samla, sortera, skaffa fler...
Man kunde även "spela" med dem, men jag kommer inte ihåg hur det gick till. Poängen med spelet var att spela av sina kompisar deras manicklar och få ännu fler!
Skicka en kommentar