summa summarum

så här års brukar det vara dags att summera. året. livet. och sånt.

mitt 2008 har sett ut som följer:

fyllt 30, haft trevlig fest och ångest.

gjort slut med en fin människa som jag hade väldigt roligt med för att jag tyckte mig skymta ett grönare gräs långt borta vid horisonten.

ältat och gråtit. insett att jag gjort rätt.

pluggat hälften så mycket som jag borde.

flyttat upp mig. högläge, större lägenhet. galna tapeter.

tvekat, funderat och inte riktigt kommit till skott.

stått ut med mig själv. ändå. tagit mig igenom.

köpt bh i rätt storlek för första gången i mitt liv. ett lyft, om man vill vara vitsig.

varit på roadtrip i finland, tältat och bajsat i skogen (nytt för i år).

fått ett jobb där jag får klä upp mig hur mycket jag vill och sitta bakom en dator och prata engelska med folk.

oroat mig över en sjuk pappa. och en skröplig gammelmorbror, som till slut gav upp natten till julafton.

varit arg och kverulerat. sagt (skrivit) vad jag tycker.

varit mycket ensam. nyttigt och smärtsamt.

haft ryggont som mirakulöst gick över när jag blev singel och fick sova ensam i tempursängen.

åkt skitmycket tåg och varit tacksam över studentrabatten.

slutat färga håret och upptäckt min vackra naturliga nyans.

haft några fina och djupa samtal med fina människor.

tänkt resa mycket. kom aldrig iväg till tyskland, däremot till skåne.

varit rastlös och inte klarat att se en hel film åt gången.

surfat för mycket.

varit ute i friska luften för lite.

skrattat en hel del. faktiskt.

∑ ett ganska dåligt år. men ett år av eftertänkande. summering. det behövs det med.

dagens tips: pensionärsdokumentär från 1986

filmen bussresan (på svt play) måste ni bara se. en gammal ungkarl ger sig ut på sitt livs första utlandsresa, med buss till holland. scenen på passkontoret rörde mig till tårar, hans generade stolthet över uppmärksamheten när ögonfärg ska kontrolleras, längd ska mätas. att denna bortkomna och blyga man vågar ge sig ut i det stora äventyret i främmande länder!

och tanterna som, ganska hetsigt, diskuterar vad som egentligen är fram- och baksidan på åreskutan. tanterna som sitter med handväskan i ett fast grepp i knäet på sina hotellrum, eller i sina strykfria polyesterklänningar från åshild på den fina restaurangen. och så dessa historier som döljer sig därbakom. dessa vänskaper som uppstår. romantiken som spirar.

det är så vackert.

en skööööön känsla

jag var hos studievägledaren idag. eller förlåt, utbildningskoordinatorn. vi har lagt upp en plan. en sak i taget och ses igen i vår. och jag hade ju inte alls så mycket att ta igen om man jämförde med många andra. och det är märkligt, men ett ton grus föll från mitt hjärta. att någon säger att det inte är så farligt. att det ordnar sig. att skammen jag känner är överdriven. är bara så sköööönt.

nu måste jag dock ta kontakt med två av mina ofavoritlärare, ondskefulla batikprydda g. och den baksluga fnissgubben s. det ska xml-as och flummas om informationsanvändning. hej hopp.

yes!

här ser ni bruden som fixade 16 poäng av 17 på statistiktentan. föjevvla gôtt!


jag ser tydligen inte klok ut när jag tror att jag flörtar. men det bjuder jag på.

på den här skitutbildningen finns det två möljiga strategier, om man inte bryter ihop och hoppar av vill säga (eller hoppar av för att inte bryta ihop). antingen kan man som jag få världens prestationsångest, bli paralyserad som en hare i strålkastarskenet och hinna med ungefär hälften av det som ska göras. det lilla man gör gör man dock bra och får vg på. eller så kan man som min klasskamrat daniel glida igenom på knappa g:n. undrar vilket som är smartast egentligen?

embroideries galore

idag har broderidjävulen farit i mig. det blev ett och ett halvt äpple plus nåt slags hare. det tar tid att brodera! här nedan får ni beundra min fina hare - skissen och det nästan färdiga resultatet. den eventuella diskrepans ni tycker er se mellan förlagan och själva konstverket beror antagligen på kameran eller ljuset eller så.

luciaminnen och zombies

på lågstadiet var jag huvudet högre än resten av klassen. då bestämde fröken att jag skulle vara lucia, eftersom jag var så "lång och ståtlig".

på högstadiet fick vi bestämma själva. vi i 9e hade vår kandidat i madde, som inte bara hade långt, tjockt brunt hår, utan också var en himlans trevlig och rolig tjej. motkandidaten kom från 9c och jag minns faktiskt inte vad hon hette. hon hade lockigt blont hår som en lucia ska ha.

det blev omröstning. men innan beslut kunde tas kände några av killarna att mer information var av nöden. "vem har snyggast häck?" ropade någon, och det var ju en relevant fråga. så de båda kandidaterna ställde upp sig framför auditoriet, drog upp tröjorna och förevisade sina jeansrumpor. madde tog lätt hem segern. och det kändes ... inte fullt så bra längre.

var vår lärare befann sig vet jag inte. antaligen var han där och tyckte allt var i sin ordning. en härlig minnesbild från en högstadieskola någonstans i sverige år 1993.

zombiesarna då? jo, igår när jag läste lite bourdieu kom jag att tänka på den här killen och hans idéer om zombierna som den nya arbetarklassen. en framvällande, odifferentierad massa, med det enda målet att tillfredställa sina djuriska behov (det vill säga äta hjärna). läs!

måste dansa

det här fick mig att dansa i köket i förmiddags. om och om igen. dom är så coola, dessa tonåriga syskon som spelar ungefär alla instrument som finns. och vilka röster sen! och trumtjejen har sån jäkla skön stil! jag är förtrollad.

fast man kan ju undra vem som har sponsrat videon... subtil varumärkesplacering på min ära.

och så ska jag till london också!

med söta sarah. vi ska fly bort från våra invanda liv för några dagar. och london, där har jag aldrig varit. eller kanske förresten som ett litet grodyngel i mammas mage; jag har för mig att mina föräldrar var i london hösten -77. det är kanske därför jag längtar dit. hur som helst vill jag gärna ha tips på roliga saker man kan göra, som inte är typ madame tussauds och harrods. och var ska man bo? helst skulle jag vilja bo här, kanske i shelleyrummet eller varför inte keatssviten?

det heliga arbetet

debatt mellan sven otto littorin och wanja lundby-wedin på p1 idag när jag diskade (man blir bildad av att diska ska ni veta). om och om igen kör dom sitt mantra "skapa jobb", och jag undrar om dom inte hör hur tokigt det låter. vaddå skapa jobb. jobb, arbete, är väl det som måste göras. eller? när ska vi släppa luthers kjolfåll (eh..) och inse att livet inte består av arbete allena, att människovärdet inte mäts i ens förmåga att göra rätt för sig. det är som att vi inte får ha det för bra. utopi är ett fult ord, vi vill inte ha några utopier. vi känner oss skamsna när vi tänker på dom stackarna som slet tolv timmar om dan i gruvan och aldrig hade hört ordet semester. men om det nu faktiskt inte finns arbete nog att utföra? kan man tänka tanken att vi faktiskt skulle kunna leva annorlunda? eller ska vi sätta folk på att gräva en grop och sen fylla den igen bara för att dom ska ha nåt att göra? är det inte hela grejen med civilisation, att det ska gå framåt?

jo, jag vet att det kostar att leva, att man måste försörja sig. men jag vet också att det går att leva bra på ganska lite pengar. och jag är hellre lat än rik. jag vet inte hur man skulle lösa det rent samhällsekonomiskt, men tänk om man åtminstone kunde ta arbetstidsförkortning på allvar, som ett seriöst inlägg i debatten. istället för att se ner på dom lata jävlarna som inte vill göra rätt för sig. eller rättare sagt; dom besvärliga jävlarna som inte vill rätta sig i leden, hålla käft och konsumera.

(utopi: av grekiskans eu (väl) och topos (plats). eller ou (icke) och topos. en god plats som inte finns?)

julporr! (känsliga läsare varnas)

eftersom jag nu förfogar över ohemula mängder granris har jag passat på att ta julen till oanade höjder härhemma. granris is the shit!

ojämnt och heimlaga' ska de va.

hallspegeln har pyntats ytterligare.

och äntligen har jag fått det fint i köksfönstret.

gloooooo... ooooo... oooooria in excelsis deo!

på vägen hem från jobbet ramlade jag in i gustav adolfskyrkan bara sådär. en massa människor var på väg dit och jag rycktes med i strömmen. det skulle bli julkonsert med kulturskolan, visade det sig. och det var maffigt vill jag lova. ljuståg. fläskiga orglar. barnkör. trumpeter. bongotrummor!

jag fick sjunga berenden väg och o kom låt oss tillbejda. och det gjorde jag med besked. och ibland bara slöt jag ögonen och var tyst och hörde den tusenhövdade (nåja) skaran sjunga med en mun. slutackorden var så feta och bombastiska att jag fick spjärna emot med fötterna för att inte trilla ur kyrkbänken. varenda hårstrå stod på ända och jag gick därifrån leende från öra till öra.

sen gick jag förbi en julgransfarm som plötsligt har materialiserat sig på min gata. där fick jag ungefär en hel gran i risform, alldeles gratis. jag önskade de snälla granfarbröderna god jul och stretade hemåt. det här ska bli en fin jul. tjockt fet.

oi maamme, suomi, synnyinmaa

förresten go vänner, ni firar väl finlands självständighetsdag idag? en del länder har ju faktiskt nåt att fira på riktigt.

dubbelsängsångest

den där förbannade tvåsamheten. vill jag ha. jag tror på det där med att bygga en väldigt djup relation, jag tror på att älska, att dela sitt liv med någon, att höra ihop med någon. jag tänker fortsätta tro att det kan fungera tills motsatsen en gång för alla bevisats.

det är allt det där andra som hör till som ger mig andnöd. vi kan sammanfatta det med ordet dubbelsängsångest. dubbelsängen står för mig som symbol för allt det osunda en kärleksrelation kan bära med sig. ägandet. ofriheten. bristen på eget utrymme. tänk att inte få ligga och läsa så länge man vill på kvällen. tänk att inte ha ett enda utrymme som är helt ens eget. så har jag ju inte haft det sen jag var fyra år ungefär. då fick jag och brorsan varsitt eget rum. innan hade vi delat och dessutom haft ett gemensamt lekrum. förväntas jag alltså gå tillbaka till det? visst, det är underbart att somna tillsammans, att vakna tillsammans, att ligga och prata innan man somnar, och en massa andra saker man kan göra. men varje natt, hela livet? ska någon vara med och bestämma vad jag ska äta, när jag ska gå och lägga mig, vilka jag ska umgås med? måste man köpa hela det paketet?

nej, det måste man naturligtvis inte. man kan ha separata sovrum, man behöver inte åka på semester tillsammans vatenda år, man behöver inte ens bo ihop. varsin lägenhet i samma trappuppgång vore ju idealiskt. och så det här med sexuell trohet. jag kommer ju helt säkert att bli förälskad massor av gånger i mitt liv, även om jag har träffat den jag älskar och hör ihop med. borde man inte kunna lita så pass på varann att man tillät den andra några små äventyr? fast jag vet ju att jag aldrig skulle klara att leva så, jag skulle förgås av svartsjuka. det handlar väl om självkänsla, återigen. att i alla lägen veta sitt eget värde. och så långt har jag inte kommit.

dubbelsängen tornar upp sig där någonstans i mitt sinne, enorm och självgod, skymmande allt det fina som faktiskt kan finnas mellan två som älskar varann. dubbelsängen med sina fluffiga kuddar och matchande sängbord. varsin sänglampa, varsin väckarklocka. men när du släcker din lampa måste jag också ligga i mörkret, även om jag inte är trött. när din klocka ringer vaknar jag också.

jag kan inte andas.

en dag av försoning

var det idag. jag har haft inte mindre än tre fantastiska och förlösande samtal idag. ett via msn. ett med en präst. och ett med en skäggig finne. jag tycker om alla nu. jag tycker om mig själv. och det är stort och fint och bra. kärlek till er alla!

f'låt

förra inlägget blev ju snuskigt i överkant. det där med staken tyckte jag ju var lite vitsigt av mig. men att sen dra in stackars birger i det hela, det blev lite mycket. men det var mitt i natten...

mer jul

nu ska ni få se lite pynt. skoj va?
jag har en finfin stake och är inte avundsjuk på nån. så det så farbror freud! ärvd av gammelmorbror birger.

ett av fyra små jultavlor jag akvarellade en gång i min ungdom när jag hade tålamod med sånt. står i bokhyllan.

min favvoslackertomte med händerna i byxfickorna. han har rätt inställning.

hallspegeln har pyntats med gamla ljushållare. under finsockor och -vantar. sockorna har mormor stickat, vantarna vet jag inte, kanske faster laila?

i ljushållarna har jag petat in diverse fint. ett örhänge till vänster och i mitten en oslipad ametist som min moster maggan hittat i alperna. det känns fint att ha hela släkten bidrar till min julstämning.

när jag var liten och byggde kojor hade jag alltid en orange filt över alltihop. det blev världens mysigaste ljus därinne. såklart har jag en orange julstjärna!

det här med preventivmedel ...

... är inte så aktuellt i mitt liv just nu. vilket inte hindrar mig från att fundera över ämnet. när jag var sjutton började jag med p-piller. så gör man. jag gick upp 20 kilo på ett år. jag fick konstiga humörsvängningar. men hey, det är det väl värt för att få ligga? inte för att jag hade nån sexlust att tala om (också en vanlig biverkning som ju faktiskt gör p-piller dubbelt preventiva. eller?), men pojkvännen måste ju få sitt.

den som tycker att det här resonemanget är en liten aning sjukt räcker upp en hand. det är alltså värt att må skit dygnet runt, riskera sin hälsa och sitt välbefinnande, bara för att vid de få tillfällen när det ska liggas slippa bekymra sig. och dessutom kanske man inte ens vill ligga.

samtidigt förstår jag ju tanken bakom. oönskade graviditeter vill vi inte ha. "naturens slaveri" har jag för mig att simone de beauvoir kallar det, detta att kvinnokroppen när som helst kan tas i anspråk för "högre syften", helt oberoende av kvinnans egna planer. jag är oändligt tacksam att jag lever i en tid och på en plats där jag inte behöver riskera detta kroppens plötsliga förräderi, inte behöver känna denna ständiga skräck som grumlar njutningen.

men varför är det fortfarande kvinnans kropp som ska kontrolleras? när kommer p-piller för män? det verkar vara på gång. om två till fem år. och så påstår man att det har varit komplicerat. ha! jag tror det handlar mer om att: "Dessutom har intresset från industrin varit måttligt. Att ta fram nya läkemedel kostar mycket pengar." och att kvinnor lydigt tar sina piller, oavsett hur dom mår.

jag har i alla fall bestämt mig. när jag (om jag) träffar mannen i mitt liv blir det till att investera i en p-dator. så det så.

tillägg efter visst funderande: jag låter lite förnumstig märker jag. det är ju inte så enkelt detta. och p-dator är inte en lösning för alla, eftersom det bara är 94% säkert. så det gäller ju att man som jag har kommit till en punkt i livet där barn inte vore en katastrof.

dagens serie

jag har gjort väldigt få serier i mitt liv. konstigt eftersom jag har både ritat och skrivit en hel del. jag kan faktiskt bara kommit på två stycken. en gjorde jag på högstadiet när vi hade religion och skulle skriva om något avsnitt i bibeln. jag gjorde en serie om moses (?) och den brinnande busken. det blev inte så populärt hos läraren, men väldigt snyggt vill jag minnas.

och så serien om lena blom. lena blom var gift (eller sambo?) med vår skrivarkurslärare kjell. lena blom var en fantastisk kvinna. därför hette lous och min serie "den fantastiska lena blom".

första (och hittills enda) delen handlade om hur lena blom under en balettlektion lyckades trassla in sig så till den milda grad att de var tvungna att amputera, för att sedan sätta tillbaka, både armar och ben på den stackars lena blom. tyvärr blev utgången tragisk:

men lena blom är, som synes, glad ändå. och fantastisk.