Mah-Jong, Gudrun Sjödén och science fiction

Jag var på kurs i helgen på Kvinnofolkhögskolan. Lyxigt som sjutton var det eftersom jag var ensam elev på tre lärare. Otacksamt med distanskurser! Hur som helst fick jag en spännande föreläsning om queer och intersektionalitet av den fantastiska Berit Larsson.

Sen hade Grupp 8 Göteborg återträff efter sisådär 35 år eller nåt, och det var meningen att vi distansare skulle vara med och insupa kvinnokampsatmosfär. Nu blev det bara jag som satt där och kände mig bortkommen bland alla Mah-Jong- och Gudrun Sjödénklädda tanter som nostalgiskt pratade om stormötet -74 och roliga fester med Lesbisk Front. Men vackert var det!

Mindre vackert var dock samtliga lärares reaktion när jag började prata om min uppsats. "Jag hatar science fiction!" sammanfattar det hela. "Jag är så här och nu" var ett försök att förtydliga. Jag tycker det är trist jag. För det första förutsätter inte kampen här och nu att man aldrig ger sig ut i andra världar för en stund. Det är en konstruerad motsättning som bara begränsar människors möjligheter att uppleva, tänka och känna. För det andra finns det mycket i sf som man kan ta med sig tillbaka till här och nu, som faktiskt visar här och nu på ett helt nytt sätt.

Nya insikter att ta med sig till uppsatsskrivandet: Radikala 40-talistkvinnor (en var nog 50-talist) har helt missat science fictions samhällsdebatterande potential. Radikala 40-talistkvinnor är inte så sällan bibliotekarier. Här behövs upplysning!

Mjölkmannen!

Det här är bara så fint! (Här kan man läsa lite mer om manlig amning.) Men tänk att det kan göra människor så upprörda att en man vill amma. Det gamla goda argumentet att "det blir så tråkigt om alla ska vara lika" får såklart vara med. Det känns lite överflödigt att ens bemöta.

Sen kommer då detta att "det är onaturligt". Och jag vet inte var jag ska börja, kanske att människan är ett ganska onaturligt djur. Man kanske till och med kan säga att det ligger i vår natur att spränga de naturgivna ramarna för vår existens. Och tja, om nu män kan producera mjölk så är det väl per definition "naturligt"?

Men det jag vill komma fram till är att det i sådana här debatter alltid förutsätts att det är önskvärt, bra, mysigt, och på alla sätt berikande för kvinnor att vara gravida, föda barn och amma. Att det är helt oproblematiskt. Att det helt enkelt kommer "naturligt" för oss och aldrig någonsin känns det minsta konstigt.

Jag har i hela mitt liv trott att jag inte kan få barn (det lustiga är att jag bara den senaste veckan hört tre andra tjejer säga samma sak!). Eller nej, egentligen har jag väl inte trott det, men jag låtit mig själv känna så. För jag har faktiskt inte riktigt fått ihop det. Med mig själv, med vem jag är. Att min kropp ständigt går omkring och är beredd att bli befruktad har mest känts som ett förräderi. Tanken på att ett litet barn ska ligga och suga på mitt bröst känns faktiskt inte det minsta "naturlig".

Det innebär inte att jag inte vill ha barn. Det vill jag. Det innebär inte heller att jag skulle älska mina eventuella barn mindre eller bli en sämre förälder. Inte heller betyder det att jag hatar min kropp - tvärtom. Men jag vägrar acceptera den fortfarande i högsta grad livskraftiga bilden av Kvinnan som Köttet, den jordbundna, av naturen förslavade. Allt det där påtvingat kroppsliga, graviditet, födande, amning är inget jag längtar efter. Inget jag känner att jag måste få ha monopol på för att känna mig som en Riktig Kvinna. Även om jag lär få bita i det sura (?) äpplet ändå, när den dagen kommer. Antagligen kommer det att vara en riktigt häftig upplevelse.

Jag har skrivit om det här inlägget några gånger nu. Det är så lätt hänt att fokus hamnar på det smått löjeväckande i att män försöker amma. Det är alltför lätt att göra narr av. Egentligen är ju inte det viktigaste huruvida män bör amma eller inte. Utan att vidga ramarna för manligt och kvinnligt. För naturligt och onaturligt. På allvar fundera över det faktum att det fortfarande är kvinnan som offrar mest när det ska bildas familj. Och när det inte ska bildas familj (dvs det är vi som förväntas kontrollera vår för tillfället icke önskvärda fruktsamhet).

Vår hälsa och vårt kroppsliga välbefinnande sätt på spel både i barnalstrandet och i förhindrandet av detsamma. Samtidigt som våra kroppar helst ska se oanvända ut, vad de än har varit med om. Vår attraktivitet på "äktenskapsmarknaden" sjunker med ålder och minskad fertilitet (gå in på valfri datingsida och se vad män i 40-årsåldern söker. Inte är det då jämnåriga kvinnor). Män (inte alla män såklart) är fortfarande inte beredda att offra ett uns av sitt kroppsliga oberoende. Då hade det funnits p-piller för män. Och då hade det inte varit så fruktansvärt provocerande att en kille som heter Ragnar försöker klämma fram mjölk ur sina egna bröst.

Det är jävligt orättvist. Det gör mig förbannad. Både som individuell singelkvinna i 30-årsåldern och som feminist och ja ... människa. Och efter det här kommer jag nog aldrig att bli gift.

Dagens citat

"This was the period, after all, of younger women writers eagerly standing up at "Women in SF" panels and declaring in belligerent tones, 'Well, I'm not a feminist' (as in 'I'm not a cannibal')."

Suzy McKee Charnas

Fotnot: Perioden är 1980-talet.

Informationssökning ...

... ska ju jag vara expert på vid det här laget. det här var vad jag hittade när jag browsade min egen bokhylla:

Vojne vojne hur ska detta sluta? Men jag har återfunnit intresset för mitt ämne, och det känns fint. Nu läser jag om "the battle of the sexes", ett genomgånde tema i science fictionlitteratur. Sf är ju en arena för att prova alternativa sätt att leva, och oj så spännande att testa hur det skulle bli om kvinnorna styrde! Det här har alltså gjorts sen 20-talet (minst!), och de äldre texterna följer alla mönstret onaturliga-onda-kvinnor-vill-utrota-männen-men-tar-sitt-förnuft-till-fånga-när-de-träffar-en-riktig-man. Den manliga penetrationen, ofta ofrivillig, återför kvinnorna till den naturliga ordningen, den heterosexuella ekonomin. Dom ska tuktas genom våldtäkt, är vad vi lär oss av det.

Paralleller dras till gamla beskrivningar av kvinnlig hysteri (finns det förresten någon manlig hysteri?): "The hysteric is a woman who is struggling against men, and who doesn't know if she is a man or a woman. She will emerge from her revolt when she meets the master she seeks, who will give her the desire to be a woman."

Boken jag läser är den här:

Förutom att omslaget är fint med sina subtila fallossymboler och sin pulpestetik, är det spännande läsning som jag kan rekommendera flera gånger om.

det här med preventivmedel ...

... är inte så aktuellt i mitt liv just nu. vilket inte hindrar mig från att fundera över ämnet. när jag var sjutton började jag med p-piller. så gör man. jag gick upp 20 kilo på ett år. jag fick konstiga humörsvängningar. men hey, det är det väl värt för att få ligga? inte för att jag hade nån sexlust att tala om (också en vanlig biverkning som ju faktiskt gör p-piller dubbelt preventiva. eller?), men pojkvännen måste ju få sitt.

den som tycker att det här resonemanget är en liten aning sjukt räcker upp en hand. det är alltså värt att må skit dygnet runt, riskera sin hälsa och sitt välbefinnande, bara för att vid de få tillfällen när det ska liggas slippa bekymra sig. och dessutom kanske man inte ens vill ligga.

samtidigt förstår jag ju tanken bakom. oönskade graviditeter vill vi inte ha. "naturens slaveri" har jag för mig att simone de beauvoir kallar det, detta att kvinnokroppen när som helst kan tas i anspråk för "högre syften", helt oberoende av kvinnans egna planer. jag är oändligt tacksam att jag lever i en tid och på en plats där jag inte behöver riskera detta kroppens plötsliga förräderi, inte behöver känna denna ständiga skräck som grumlar njutningen.

men varför är det fortfarande kvinnans kropp som ska kontrolleras? när kommer p-piller för män? det verkar vara på gång. om två till fem år. och så påstår man att det har varit komplicerat. ha! jag tror det handlar mer om att: "Dessutom har intresset från industrin varit måttligt. Att ta fram nya läkemedel kostar mycket pengar." och att kvinnor lydigt tar sina piller, oavsett hur dom mår.

jag har i alla fall bestämt mig. när jag (om jag) träffar mannen i mitt liv blir det till att investera i en p-dator. så det så.

tillägg efter visst funderande: jag låter lite förnumstig märker jag. det är ju inte så enkelt detta. och p-dator är inte en lösning för alla, eftersom det bara är 94% säkert. så det gäller ju att man som jag har kommit till en punkt i livet där barn inte vore en katastrof.

om snippor och framstjärtar

har just slukat senaste ottar. temat denna gång var barn och sexualitet. ett ämne många inte vill ta i med tång.

ta en titt på den glada prinsessan till höger. hon vet inte riktigt hur barn blir till. marie på lekis har sagt att en mamma och en pappa ska vara nakna och ligga på varann med ett barn emellan. så blir det flera barn. men var får man då det första barnet ifrån? och ibland när hon är hård i magen tror hon att det kanske är en bäbis som är på väg ut. för hon har brottats naken med sin bästis jocke. om den tredje hemliga öppningen mellan benen vet hon ingenting.

vi sa gudskelov inte framstjärt i min familj. utan kisseblomma. vilket visserligen är väldigt sött. men också talar om klart och tydligt att detta organ kissar man med. inget annat. nu heter det då snippa har jag förstått. jag tycker det är ett rätt illa valt ord faktiskt. det är härlett ur snopp på samma sätt som johanna är härlett ur johan, eller lärarinna ur lärare. gud tog adams revben och skapade kvinnan. lite mer fantasi hade man väl kunnat förvänta sig. nåt eget hade vi väl kunnat få?

förhoppningsvis blir det i alla fall enklare när det finns ett vedertaget ord. men jag tror tyvärr att det fortfarande finns en massa barn som går med en massa konstiga frågor som dom inte vågar ställa till nån. och att vuxna tror att barn är (eller bör vara) oskuldsfulla och så långt det går hållas ovetande om alla dom där "vuxensakerna".

nu känner jag lite att jag har tappat den fina tanke jag hade från början. jag återkommer.

skönheten och odjuret

såg en affisch för filmen Wall-e på vägen hem från coop. jag är rätt sugen på att se den; jag gillar robotar (mina favoriter är nog Huey, Dewey och Louie i Silent running; kan man bli mer uttrycksfull utan ansikte?). Men något som stör mig är denna evinnerliga upprepning av skönheten-och-odjurettemat. han: en sjaskig rosthög, hon: skinande ny och vit. såklart. ger mig fan på att det kommer en scen där han råkar lämna oljiga avtryck på hennes perfekta vita yta.

visst det är fint att den som själv är vacker kan älska någon som inte är det, men varför är det aldrig tvärtom? varför är hon aldrig skitig och ful och han en ouppnåelig skönhet? för att bli älskad av den sköne måste honodjuret alltid genomgå någotslags förvandling och den fula ankungen bli en svan. det finns väl i och för sig ett exempel, den mysputtriga hollywoodsoppan Min stora kärlek. där ser han ju faktiskt hennes inre skönhet. inuti är hon smal.

åh gudrun!

var på väckelsemöte med gudrun schyman igår. om feminism. jag vill bli som gudrun. rolig, kunnig, skarp. och med pondus.

tyvärr tenderar såna här föreläsningar att bara locka redan frälsta. förutom de två män som plösligt reste sig och gick i protest. dom var nog inte frälsta. och blev det nog inte heller.

det bästa av allt var gudruns argument för delad föräldraledighet. "det handlar inte om pengar. att stanna hemma handlar om en individuell kärleksrelation som varje förälder har till sitt barn. det kan man inte delegera till någon annan." varför man nu skulle vilja det. men det finns det uppenbarligen många män som är beredda att göra. (herregud vad den man som vill skaffa barn med mig kommer att ha att bevisa! kan man kanske skriva nåt slags kontrakt? så man inte sitter där sen som en annan bitterfitta, lurad att ta ut alla föräldra- och vabdagar och få usel pension)

lite besviken blev jag dock på gudruns försök att ta död på "gamla fördomar" om feminister. som att vi inte skulle raka oss under armarna. det gör vi inte heller! flera av oss har också hängbröst. men det är liksom inte det det handlar om.