Och jag som är nötallergiker!

Uppsatsventilering avklarad. Två medelålders damer var det som skulle opponera på min uppsats. Det började lovande: Jag kommer in i rummet, hälsar trevligt och får en sur blick till svar.

Sen kom de med värdefulla synpunkter av typen: "Man ska inte ha personnamn i rubriker" och "Du börjar två meningar med 'och' på sidan 5". Och så avslutades det hela med ett "För det var en master va?"

Jo, det var ju det. Inte för ett det finns några riktlinjer eller så för hur man skriver en masteruppsats. Eller ja, det typ finns, men man får inte reda på dem förrän på slutseminariet. Heja BHS! (Tänk bara om jag hade läst det här innan jag påbörjade mina studier vid Sveriges ledande institution för biblioteks- och informationsvetenskap!)

Nu är det i alla fall över. Några ändringar ska göras och sedan ska jag lämna in slutversionen. Och sen, mina vänner, börjar Livet Efter Uppsatsen.

Vådan av kärlek över dialektgränserna

Dialekter är ju kul. Särskilt för mig som inte har nån (självinsikt!). Och av alla skojiga dialekter är ju skånskan den som är mest tacksam att driva med. Så när jag berättade för en vän att jag hade skaffat mig en skånsk pojkvän blev reaktionen "Ioh, köubekaugor!" Ni vet som i reklamen. Fast när pojkvännen, som ju är en äkta skåning från Eslöv och allt, skulle skoja till det lite med köubekaugorna hörde jag "Ioh, stöudkrauge!" Då förstår ni vidden av språkförbistringen.

Sen finns det tydligen också en skånsk sökmotor som heter Gurgel....

Klappat och klart!

Min uppsats har nu gått igenom första granskningen vilket betyder att det blir ventilering den 24:e februari. Inte för att någon har brytt sig om att informera mig, men den ligger ute på Seminariesekretariatets hemsida, så...

Jag borde känna mig lättad, men nja. Det blev liksom konstigt när jag skulle lämna in den. Jag hade satt mig i datasalen på skolan med en stor kaffetermos och en godispåse för att fixa det sista - jag har nämligen ingen svensk stavningskontroll hemma och heller ingen möjlighet att omvandla till pdf. Jag satt där från klockan sju ungefär och pillade och grejade i godan ro. Några smått geniala ändringar hade jag också gjort, trots att jag egentligen var färdig. Vid halv ett kände jag mig nöjd och skulle bara mickla ihop det hela. Jag stängde ner word-dokumentet med uppsatsen (som jag hade sparat ett flertal gånger) för att importera den i dokumentet som innehöll titelsida och abstract. Det var bara det att uppsatsfilen inte fanns längre. Inte någonstans. Min fantastiska karl ryckte ut men lyckades inte lösa problemet. Till slut skickade jag in det dokument jag hade börjat med klockan sju. Med stavfel och allt. Det var det eller bryta ihop. Alla mina smarta sista-minuten-inspirationsändringar är försvunna. Som en rök...

Geniala idéer del 1

Jag drömde en gång att jag ägde och drev en korvkiosk med kristen profil. Ketchupen lades alltid i en smal sträng mitt på korven för att symbolisera den smala vägen. Bredvid lades senapen i små avlånga klickar, som fotspår. För Jesus går alltid bredvid dig, även om du inte ser honom.

Vi säger så här, att det är fritt fram att stjäla affärsidén.

Att kunna hantera sociala medier ...

... är ju viktigt i dessa dagar. Dödshot är inte bra statusuppdateringar, även om det rör sig om Tintincitat (bland annat eftersom man inte, hur otroligt det än kan låta, kan förutsätta att alla är bekanta med den galne kinesen Didi ("giftet som gör galen", ni vet) som i all välmening vill hugga huvudet av folk och fä för att för att leda dem in på sanningens väg.).

Man lär sig något nytt varje dag, sanna mina ord.