Att vara sin ensamma kropp

Jag gillar Elsie Johansson. Skarpt. Hennes trilogi om Tå-Pelles Nancy fick mig att tänka massor när jag var i tjugoårsåldern, om klass och klassresor, sorg och saknad, kvinnor och män. Faktiskt skulle jag nog säga att de var de böckerna som utlöste min hittills största livskris. Hon fick mig att se att jag redan var på väg bort, att jag inte kunde stanna där jag var, fick mig att förstå blandningen av kärlek och skam som jag kände för mitt ursprung. Och faktiskt, så småningom, lägga bort skammen.

Igår läste jag ut Sin ensamma kropp. Ingen omskakande läsupplevelse den här gången. Men jag är glad att någon vågar skriva om en gammal kvinnas längtan efter närhet och kroppslighet. Jag tänker på alla dessa gamla änkor. Som är glada att slippa ställa upp för husfridens skull, som aldrig fick lära sig njuta. Eller de som saknar och längtar, men inte tillåts sätta ord på sin längtan, inte får äga sin sexualitet. Vilket slöseri. Jag hoppas verkligen att tanterna inte har händerna på täcket.

sveriges första bög

när jag var i de tidiga tonåren trodde min pappa att jag var kär i jonas gardell. jag köpte alla hans böcker. läste dom halvt i smyg och tackade min lyckliga stjärna för mammas ointresse för litteratur. för det var en hel del sex vill jag minnas. bögsex.

jag var såklart inte alls kär i jonas gardell. men hans käreksskildringar tog mig med storm, och det var nog första gången. jag har aldrig kunnat leva mig in i dom där kille-tjej-romansgrejerna. tjejerna var alltid så vackra och blonda och självsäkert nyckfulla. själva föremålet för åtrån.

jag var mer av en iakttagare. dessutom övertygad om att jag var obotligt ful. det var jag inte såklart, men att veta det nu hjälpte ju inte då. men i jonas gardells böcker kunde jag leva med den älskande ynglingen, känna med i hans åtrå, vara iakttagare av den manliga skönheten. jag var övertygad om den gamla grekiska sanningen att det inte finns något vackrare än kärleken mellan två män. ett tag gick det så långt att jag misstänkte att jag kanske var transsexuell och homosexuell. jag ville vara en kille som gillade killar helt enkelt.

ja, det var en märklig tid i mitt liv. jag är glad att jonas fanns med mig då. jag är glad att han var precis så melodramatisk som mitt tonårshjärta behövde. han var nästan sveriges första bög. och för mig en glimt av en annan värld, en annan sorts kärlek.

passa på att se hans de halvt dolda medan den fortfarande ligger ute på svt play. dramatiskt och symbolmättat som vanligt. men jag förlåter honom allt.

det här med preventivmedel ...

... är inte så aktuellt i mitt liv just nu. vilket inte hindrar mig från att fundera över ämnet. när jag var sjutton började jag med p-piller. så gör man. jag gick upp 20 kilo på ett år. jag fick konstiga humörsvängningar. men hey, det är det väl värt för att få ligga? inte för att jag hade nån sexlust att tala om (också en vanlig biverkning som ju faktiskt gör p-piller dubbelt preventiva. eller?), men pojkvännen måste ju få sitt.

den som tycker att det här resonemanget är en liten aning sjukt räcker upp en hand. det är alltså värt att må skit dygnet runt, riskera sin hälsa och sitt välbefinnande, bara för att vid de få tillfällen när det ska liggas slippa bekymra sig. och dessutom kanske man inte ens vill ligga.

samtidigt förstår jag ju tanken bakom. oönskade graviditeter vill vi inte ha. "naturens slaveri" har jag för mig att simone de beauvoir kallar det, detta att kvinnokroppen när som helst kan tas i anspråk för "högre syften", helt oberoende av kvinnans egna planer. jag är oändligt tacksam att jag lever i en tid och på en plats där jag inte behöver riskera detta kroppens plötsliga förräderi, inte behöver känna denna ständiga skräck som grumlar njutningen.

men varför är det fortfarande kvinnans kropp som ska kontrolleras? när kommer p-piller för män? det verkar vara på gång. om två till fem år. och så påstår man att det har varit komplicerat. ha! jag tror det handlar mer om att: "Dessutom har intresset från industrin varit måttligt. Att ta fram nya läkemedel kostar mycket pengar." och att kvinnor lydigt tar sina piller, oavsett hur dom mår.

jag har i alla fall bestämt mig. när jag (om jag) träffar mannen i mitt liv blir det till att investera i en p-dator. så det så.

tillägg efter visst funderande: jag låter lite förnumstig märker jag. det är ju inte så enkelt detta. och p-dator är inte en lösning för alla, eftersom det bara är 94% säkert. så det gäller ju att man som jag har kommit till en punkt i livet där barn inte vore en katastrof.

om snippor och framstjärtar

har just slukat senaste ottar. temat denna gång var barn och sexualitet. ett ämne många inte vill ta i med tång.

ta en titt på den glada prinsessan till höger. hon vet inte riktigt hur barn blir till. marie på lekis har sagt att en mamma och en pappa ska vara nakna och ligga på varann med ett barn emellan. så blir det flera barn. men var får man då det första barnet ifrån? och ibland när hon är hård i magen tror hon att det kanske är en bäbis som är på väg ut. för hon har brottats naken med sin bästis jocke. om den tredje hemliga öppningen mellan benen vet hon ingenting.

vi sa gudskelov inte framstjärt i min familj. utan kisseblomma. vilket visserligen är väldigt sött. men också talar om klart och tydligt att detta organ kissar man med. inget annat. nu heter det då snippa har jag förstått. jag tycker det är ett rätt illa valt ord faktiskt. det är härlett ur snopp på samma sätt som johanna är härlett ur johan, eller lärarinna ur lärare. gud tog adams revben och skapade kvinnan. lite mer fantasi hade man väl kunnat förvänta sig. nåt eget hade vi väl kunnat få?

förhoppningsvis blir det i alla fall enklare när det finns ett vedertaget ord. men jag tror tyvärr att det fortfarande finns en massa barn som går med en massa konstiga frågor som dom inte vågar ställa till nån. och att vuxna tror att barn är (eller bör vara) oskuldsfulla och så långt det går hållas ovetande om alla dom där "vuxensakerna".

nu känner jag lite att jag har tappat den fina tanke jag hade från början. jag återkommer.