Rörande röra
2 år sedan
torsdag 27 december 2007
rule britannia!
inget kan få mig på humör som något riktigt brittiskt, från den gamla goda tiden. imperiet! det finns något så trösterikt i tron på en ordning i världen, på gentlemannamässighet, på den självklara placeringen av sig själv i världens absoluta mitt.
det finns något så rörande tragikomiskt i mötet med världens skuggsida, med den undre världen, med sedernas förfall, med det vilda och främmande i kolonierna, med sjukdom och död. att allt detta bara har fräckheten att komma och tränga sig på bland gentlemän och ärbara kvinnor!
vad allt gjorde man inte för att upprätthålla civilisation och värdighet? hur bevakade man inte varann, gav akt på allt som avvek? hur försökte man inte krampaktigt hålla sig sysselsatt med bjudningar och cricket för att hålla vanmakten stången?
jag skrattar åt dom, och avundas dom i smyg deras övertygelse om sitt värde och om världens stabilitet. och förenas med dem i nattens halvt bortglömda drömmar om undergången.
boktips:
arthur & george
allt med sherlock holmes
den franske löjtnantens kvinna
jane eyre
dracula
det finns något så rörande tragikomiskt i mötet med världens skuggsida, med den undre världen, med sedernas förfall, med det vilda och främmande i kolonierna, med sjukdom och död. att allt detta bara har fräckheten att komma och tränga sig på bland gentlemän och ärbara kvinnor!
vad allt gjorde man inte för att upprätthålla civilisation och värdighet? hur bevakade man inte varann, gav akt på allt som avvek? hur försökte man inte krampaktigt hålla sig sysselsatt med bjudningar och cricket för att hålla vanmakten stången?
jag skrattar åt dom, och avundas dom i smyg deras övertygelse om sitt värde och om världens stabilitet. och förenas med dem i nattens halvt bortglömda drömmar om undergången.
boktips:
arthur & george
allt med sherlock holmes
den franske löjtnantens kvinna
jane eyre
dracula
tisdag 25 december 2007
high-tech
hur är det med det här med internet, kan man skriva ut det och sätta in i en pärm?
hört på örebro station -00
hört på örebro station -00
söndag 23 december 2007
jättehemligt
vilka fina människor jag har! har fått en massa bra förejul-klappar. en väska som är både snygg, praktisk och fair trade. sex turkosblommiga kaffekoppar från sjuttiotalet (tyvärr strök två av dem med i julstöket, å så var dom bara fyra...). en smal, svart sidenslips (som jag visserligen tiggde till mig, men jag tänker ändå räkna den som en julklapp), en tub chokladsås samt den fantastiska boken Jättehemligt av Barbro Lindgren.
det i stort sett enda jag kom ihåg från förra gången jag läste den (eller fick den läst för mig rättare sagt) var gäddorna som for upp i himlen och bet gud i pillesnoppen, samt att barbro oroade sig för att hålet var för litet så hon inte skulle kunna föda barn.
men den visade sig ha många andra bottnar. vi får ju lätt för oss att barndomen är något slags naivt paradis. att barnen bör undanhållas allt som är svårt, att det är vårt ansvar att hålla barnens värld kliniskt ren från livets realiteter. att barn inte är förmögna att tänka djupa och självständiga tankar. det är det vi avundas dem när vi längtar tillbaka till barndomen. ibland tror jag nästan folk skaffar barn bara för den sakens skull. för att få del av den där världen man skapar där allt är mjukt och gulligt och snällt och inga verkliga problem existerar. (till dom människorna vill jag bara säga: skaffa hund! hundar är nästan alltid glada och nöjda och kommer inte att ställa obehagliga frågor om vad som händer när man dör)
men barn är ju inte såna. barn-barbro (för boken är självbiografisk) är en tioåring med existentiell ångest. som tänker på döden, universum och evigheten. som har lika giltiga svar på de metafysiska frågorna som vilken vuxen som helst. samtidigt är hon en flicka helt befriad från behagsjuka och inställsamhet, ett barn med humor och en genomskådande blick. allt skrivet så enkelt och självklart.
jättehemligt är det såklart. dom vuxna får inte veta vad som pågår. dom klappar på huvet och vill inte förstå. vill inte få sina illusioner krossade. så vi undanhåller för varann allt det där som egentligen är viktigt.
/a
det i stort sett enda jag kom ihåg från förra gången jag läste den (eller fick den läst för mig rättare sagt) var gäddorna som for upp i himlen och bet gud i pillesnoppen, samt att barbro oroade sig för att hålet var för litet så hon inte skulle kunna föda barn.
men den visade sig ha många andra bottnar. vi får ju lätt för oss att barndomen är något slags naivt paradis. att barnen bör undanhållas allt som är svårt, att det är vårt ansvar att hålla barnens värld kliniskt ren från livets realiteter. att barn inte är förmögna att tänka djupa och självständiga tankar. det är det vi avundas dem när vi längtar tillbaka till barndomen. ibland tror jag nästan folk skaffar barn bara för den sakens skull. för att få del av den där världen man skapar där allt är mjukt och gulligt och snällt och inga verkliga problem existerar. (till dom människorna vill jag bara säga: skaffa hund! hundar är nästan alltid glada och nöjda och kommer inte att ställa obehagliga frågor om vad som händer när man dör)
men barn är ju inte såna. barn-barbro (för boken är självbiografisk) är en tioåring med existentiell ångest. som tänker på döden, universum och evigheten. som har lika giltiga svar på de metafysiska frågorna som vilken vuxen som helst. samtidigt är hon en flicka helt befriad från behagsjuka och inställsamhet, ett barn med humor och en genomskådande blick. allt skrivet så enkelt och självklart.
jättehemligt är det såklart. dom vuxna får inte veta vad som pågår. dom klappar på huvet och vill inte förstå. vill inte få sina illusioner krossade. så vi undanhåller för varann allt det där som egentligen är viktigt.
/a
måndag 17 december 2007
tvåsamhet
jag har skaffat karl. en riktigt bra en. som får mig att skratta. får mig att tänka och diskutera och vilja hångla en massa.
men är jag tacksam och glad för det kanske? inte då! istället dyker alla mina gamla nojor upp, allt det där som jag trodde jag hade kommit över och förbi.
att släppa in nån är farligt, det går inte att gör något åt. enda alternativet är att bara vara avvaktande och sval och aldrig släppa in. men då kan man lika gärna låta bli helt och hållet. om jag får välja mellan att göra någon galen av åtrå genom att förleda och förvirra, vara mystisk och vild och otämjd, eller att vara mitt autentiska jag med alla motsägelser och svagheter, och kanske kanske komma riktigt nära någon, då vet jag vad jag väljer. vilken dag som helst.
och ändå ändå ändå. spelet lockar. närheten skrämmer.
/a
men är jag tacksam och glad för det kanske? inte då! istället dyker alla mina gamla nojor upp, allt det där som jag trodde jag hade kommit över och förbi.
att släppa in nån är farligt, det går inte att gör något åt. enda alternativet är att bara vara avvaktande och sval och aldrig släppa in. men då kan man lika gärna låta bli helt och hållet. om jag får välja mellan att göra någon galen av åtrå genom att förleda och förvirra, vara mystisk och vild och otämjd, eller att vara mitt autentiska jag med alla motsägelser och svagheter, och kanske kanske komma riktigt nära någon, då vet jag vad jag väljer. vilken dag som helst.
och ändå ändå ändå. spelet lockar. närheten skrämmer.
/a
söndag 16 december 2007
en blogg alltså
hur gör man? vad skriver man? varför skriver man? vem läser? är det överhuvudtaget någon som läser?
jag har inte ens tänkt tanken att blogga förut. har väl sett det som ett sätt för uppmärksamhetskåta människor att exponera sig själva. nåt slags big brother-fenomen. fast det behöver ju inte vara så.
jag vet att jag behöver skriva. vet att jag tänker dåligt om jag inte skriver. att tystnaden ligger så väl i min mun. att förhållande-fördumningen tar över. till slut blir man en mysjunkie, en översmekt tamkatt. lycklig och dum.
så, nu ska jag skriva. om precis vad som faller mig in. en utmaning för mig som brukar excellera i självcensur. några ämnen som kan tänkas dyka upp:
tvåsamhet (den förbannade tveeggade)
lyckan (ev. med stort L)
svala brudar
"snälla killar"
barn (vad ska man egentligen ha dom till?)
en massa annat blir det nog med.
/a
jag har inte ens tänkt tanken att blogga förut. har väl sett det som ett sätt för uppmärksamhetskåta människor att exponera sig själva. nåt slags big brother-fenomen. fast det behöver ju inte vara så.
jag vet att jag behöver skriva. vet att jag tänker dåligt om jag inte skriver. att tystnaden ligger så väl i min mun. att förhållande-fördumningen tar över. till slut blir man en mysjunkie, en översmekt tamkatt. lycklig och dum.
så, nu ska jag skriva. om precis vad som faller mig in. en utmaning för mig som brukar excellera i självcensur. några ämnen som kan tänkas dyka upp:
tvåsamhet (den förbannade tveeggade)
lyckan (ev. med stort L)
svala brudar
"snälla killar"
barn (vad ska man egentligen ha dom till?)
en massa annat blir det nog med.
/a
min blogg och jag
jaha. this is it. jag har en blogg.
egentligen är det inte så blues i borås. det är ganska bra i borås. men boråsblues lät bra. djupt. fast med självdistans liksom. och man ska ju alltid vara öppen för nya möjligheter. kanske väntar en blues runt hörnet.
/alberte
egentligen är det inte så blues i borås. det är ganska bra i borås. men boråsblues lät bra. djupt. fast med självdistans liksom. och man ska ju alltid vara öppen för nya möjligheter. kanske väntar en blues runt hörnet.
/alberte
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
