Dagens konspirationsteori

är noga räknat två. Den Onda Vänstern samt Den Smygande Pesten (eller bÖg-pesten kanske jag ska säga, LEKANDE BARN RISKERAR ATT SMITTAS! ETT HOT MOT LIVETS URKÄLLA! Tydligen). Jag förstår inte riktigt sambandet mellan mitt förra inlägg och följande kommentar. Men jag hör väl förmodligen inte till det upplysta fåtalet.

"Den politiskt-mediala överklassen och den organiserade brottsligheten gör nu gemensam sak mot Sverigedemokraterna. Demokratin är hotad. Då kan jag omöjligt tiga. Det är en medborgerlig PLIKT nu för alla oss som GILLAR OLIKA att stå upp mot den falska vänsterns strävan till Gleichschaltung och real diktatur.

Det är vidare min skyldighet att sprida ljus över något starka krafter vill mörklägga, nämligen det VERKLIGA hiv-läget i vårt land.

Denna sida upp!

- Peter Ingestad, Solna"

Kul med lite galna profeter bland läsarna, det måste man ju säga.

Stäng ditt ********* ansikte farbror********!

är väl ungefär vad jag känner för att säga till socialtjänsten idag. Moget eller hur?

Exakt 1344 kronor hann de bistå mig med innan våra vägar åter skildes. Efter en dryg månad kom jag redan på mig själv med att fundera på hur man skulle kunna lura systemet. Det är liksom upplagt för det. Eftersom det förutsätts. Sammanfattningsvis kan jag bara säga: aldrig mer!

Just ja. Jag har alltså fått jobb.

Ständigt denna känsla ...

... av att ha missat nåt viktigt. Som att jag inte hade läst (eller ens hört talas om) Donna Haraway inför min uppsats. Jag menar: "Cyborgen är envetet hängiven det partiella, det ironiska, det intima och det perversa. Den är oppositionell, utopisk och helt oskuldsfull."* Och vidare hur cyborgen upplöser dualismer som natur och kutlur, privat och offentligt, manligt och kvinnligt. Hur bra hade inte det passat in då?

*Ur: Miegel & Johansson (2002) Kultursociologi. Lund: Studentlitteratur, s. 259.

På studiebesök hos den urbana medelklassen

"Alltså, folk som inte fattar ironi! Som han den där killen som A. hade med sig på den där festen. Han frågade B. vad han hade för intressen, och B. svarade 'Gökur'. Och han gick på det! Och började fråga ut B. om olika gökur. Och B. är ju typ världens mest ironiska människa."

Om det är höjden av ironisk finess att söka plocka poänger i sällskapslivet genom att narra intet ont anande främlingar att man är gökurskonnässör så fattar inte jag heller ironi. Men så är jag ju född obildbar arbetarklass.

Det är allvar nu

Det är snart val. I år står det mellan egoism och solidaritet. Här kan man läsa lite om Alliansens inställning till de där små löntagarmänniskorna.

Jag funderar lite på vart man ska emigrera om det blir ytterligare fyra år av välfärdsslakt och misstänkliggörande av sjuka och arbetslösa. Förslag?

Nu tar jag min Mats ur sosseskolan

Och det har inget med magister Björklund att göra. Det har att göra med att jag idag äntligen samlade ihop mig för den påbjudna pliktfikan hos Partiet. Igår eftermiddag stötte jag nämligen på en av de yngre kvinnorna som jobbar där, och hon undrade varför jag inte kom och fikade längre. Och det var ju lite trevligt. Så idag tog jag min kaffekopp och gick en trappa upp. Tomt i fikarummet. Jag letar mig längre in och stöter på en av de lite äldre kvinnorna, och frågar om det inte är någon som tänker fika idag. "Nej hjärtat, du förstår det är valrörelse nu, och då har vi inte tid med sånt." "Jaha, det hade jag ingen aning om! Jag är ju ändå inte gammal nog för att få rösta." sa jag. Inte. Jag kallade henne heller inte för "vännen", "raring" eller "lilla gumman". För det är helt enkelt inte okej.

Inge mer Partifika för min del.