mina tårkanaler verkar vara förbundna med en outsinlig underjordisk källa. det salta flödet springer fram vid alla möjliga obekväma tillfällen. igår flödade det över under yogapasset. avslappning och meditation betydde tydligen ältande och sorg. och det behöver ju komma ut. och jag har ju försökt att stoppa det i veckor med feelgoodböcker och -filmer, med att inte lämna en tyst sekund för tankarna att irra.
förra gången jag var nysingel och skör hände samma sak under ett friskis & svettis-pass. en låt att stretcha till, det var faktiskt den här med niklas strömstedt, satte ord på precis det jag kände. så jävla banalt.
egentligen är det väl en tillgång att kunna gråta. men det skulle vara skönt att kunna vrida åt kranen ibland, att kunna uppföra sig som folk. det är ju inte riktigt socialt accepterat att gråta i tid och otid. att gråta är att tappa ansiktet, att släppa på fasaden. som att man har spelat allt annat och bara gråten är sann. när gråten egentligen bara är ett av många uttryck.
kanske är det inte jag som borde gråta mindre. kanske är det resten av mänskligheten som borde gråta mer. "... därför att ögonglasen skola tvättas ibland för att man skall se klarare." det visste till och med strindberg.
Vaxa tyg och slipp plast
4 år sedan
3 kommentarer:
När jag skrev in mig på arbetsförmedlingen här i Kstad kom tårarna när jag satt inne hos handläggaren. Hon gick för att hämta en folder och då tyckte jag toksynd om mig själv. Försökte dölja det så gott det bara gick men jag undrar fortfarande vad hon tänkte. Men det kanske inte var första gången med tanke på stället.
Ja, herregud, när jag flyttade hem (det vill säga det andra kallar att flytta hemifrån) var det ju som att släppa loss Niagarafallen. 19 år av tillbakahållen gråt som bara flödade... Tror det är mycket viktigt ur hälsosynpunkt att bara låta det komma. Har lärt mig att inte bry mig om ifall folk tittar.
nä, titta får dom väl. det är när dom börjar försöka trösta som det blir jobbigt. det är ju inte så att man söker deras sympati (fast det kan onekligen verka så). som att man vore ett övergivet barn eller nåt och dom är snälla tanter och farbröder.
Skicka en kommentar