Här skulle komma ett jätteroligt inlägg med folk som liknar varann

Men eftersom jag inte törs lägga upp bilder som någon annan har upphovsrätt på, så blev det inget av med det. Ni får googla själva. Till exempel:

1. Arthur i filmen Arthur och minimojerna med uppföljare och Julian Assange. Speciellt på filmaffishen till senaste filmen Arthur och de två världarna. Skoj.

2. Maud Olofsson och Hyacinth (Patricia Routledge) i brittiska komediserien Keeping up appearances. Hysteriskt skoj, särskilt som likheten sträcker sig bortom det rent bildliga. De har samma minspel, samma sätt att prata (i alla fall innan Maud träffade en röstcoach och började lägga rösten lite lägre), samma roat nedlåtande attityd till omgivningen. Att inte typ hela världen har tänkt på det tidigare.

Intellektuell bekräftelse

har jag längtat efter ett tag nu. Det blir liksom inte så mycket sånt när man jobbar som personlig assistent och inte ens känner att man gör det bra. Och så kom den då. Den där chansen man drömt om. Och nu vet jag inte hur jag ska våga. Eftersom intellektuellt självförtroende är en färskvara som sakta ruttnar bort i själens kylskåp.

Jag fick ett meddelande på facebook. Dom har läst min uppsats. Dom vill att jag ska komma på ett stort konvent och snacka genus i science fiction och fantasy. Det är bara så jävla coolt. Och det enda jag (skräckslaget) tänker är "Tänk om jag måste prata engelska!" Ynkligt är vad det är.

Vad gör man? Hur återställer man sin tro på att man har något vettigt att säga? Och hur övar man upp sin engelska snabbt och smidigt så den räcker för att föra ett spontant resonemang på hyfsad nivå?