tvåsamhet

jag har skaffat karl. en riktigt bra en. som får mig att skratta. får mig att tänka och diskutera och vilja hångla en massa.

men är jag tacksam och glad för det kanske? inte då! istället dyker alla mina gamla nojor upp, allt det där som jag trodde jag hade kommit över och förbi.

att släppa in nån är farligt, det går inte att gör något åt. enda alternativet är att bara vara avvaktande och sval och aldrig släppa in. men då kan man lika gärna låta bli helt och hållet. om jag får välja mellan att göra någon galen av åtrå genom att förleda och förvirra, vara mystisk och vild och otämjd, eller att vara mitt autentiska jag med alla motsägelser och svagheter, och kanske kanske komma riktigt nära någon, då vet jag vad jag väljer. vilken dag som helst.

och ändå ändå ändå. spelet lockar. närheten skrämmer.

/a