måndag 18 maj 2009

Ett långsamt farväl - del 1

Jag börjar ställa in mig på att lämna den här stan. Därför tänkte jag ta med er, kära läsare, på några utflykter i det vackra Borås. Första delen blir en konstvandring, för Borås är skulpturernas stad.

Det här är min närmaste skulptur, sisådär 150 meter hemifrån. Två barn och en banan. Här skymtar vi ett underliggande drama i klass med Kerstins Loves pappas hitlåt Äppelmelodin (jag kommer aldrig sluta yvas över att jag känner äppelmelodimannens son). Vad händer i nästa ögonblick? Ett verk som ställer frågor till betraktaren, utmanar vår egen medmänsklighet, vår egen generositet. Delar du med dig? Eller tar du hela själv? Så gick i alla fall mina tankar tills jag idag läste den lilla skylten under skulpturen: "Två barn och en fågel".

Utanför högskolan hittar vi denne liggande man. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar honom eller inte. Dels känns det som en ganska avväpnande och trevlig skulptur. Men samtidigt ger den lite känslan av målad glasfiber á la trädgårdstomte.

På stora torget står Pez-gubben. Men det är bara bluff, finns inget godis där inte.

Denne gänglige yngling kommer vi ju inte undan. Jag föredrar att inte kommentera. Bara: ser ni hur sjukt stor han är?!

Den här statyn är tvärtom väldigt liten. "Ute" heter den. Då är det bra med en bäveroverall. I nylon. Den står vid busstorget och är en av mina favoriter.

Det här kan vara Borås fulaste staty - Öronvaxet. Finns på Sandwalls plats. Skulle tro att den kan vara ganska rolig att klättra runt på om man är i samma storlek som "Ute".

Här har vi en gigantisk pilsk kanin. "Mate hunting" av Marianne Lindberg de Geer. Det är synd om den här kaninen. Inte bara för att det är ont om andra tre meter höga kaniner i trakten, så partnerspaningen lär bli fruktlös. Utan också för att den har blivit nedvält i Viskan. Det är därför den är lite slokörad.

Inte staty kanske, men offentlig konst. Två klädstreck mellan två skorstenar. Då blir man glad.

Min absoluta favorit bland Borås skulpturer. Gåtfull, mystisk och otillgänglig står han där i Viskan. Ibland med blomsterkrans.

6 kommentarer:

Lou sa...

Tack för den visningen. Favoriten är helt klart vattenmannen. Det har nåt visst ändå, Borås.

queera bibliotekarien sa...

Herregud, är Loves pappa äppelmannen??!!! Varför har du inte berättat??!

Ulrika sa...

Har jag inte?! Det är ju typ århundradets scoop!

Kerstin sa...

Det är alltid lika roligt att jag verkar vara den enda människan som är helt oimponerad av Äppelmannen, eftersom jag inte har några minnen av att ha sjungit Äppelmelodin i skolan som alla andra. Men det kanske är ett sunt förhållande att ha till sin svärfar...

Annars tyckte jag att din statyvandring var helt underbar, funderar på om jag ska göra likadan, det bara dräller av dem här. Min favorit var Ute, vilken härlig hållning, man ser hur regnet bara öser över honom! Sedan så var jag också omåttligt förtjust i den reklamen med bäveroverallen också, så det spelar ju in...!

Kerstin sa...

Oh, just ja, jag glömde det jag skrattade åt först, nämligen bananstatyn! Vad tråkigt att upptäcka att det var en fågel och ingen guleböj... Det var ju mycket roligare!

Ulrika sa...

"Men pappa har ju sytt hela natten, för att du ska få din bäveroverall. I nylon." Bästa reklamen ever!

Och ja, banan hade på alla sätt varit bättre, framförallt mer originellt.