Jag borde känna mig lättad, men nja. Det blev liksom konstigt när jag skulle lämna in den. Jag hade satt mig i datasalen på skolan med en stor kaffetermos och en godispåse för att fixa det sista - jag har nämligen ingen svensk stavningskontroll hemma och heller ingen möjlighet att omvandla till pdf. Jag satt där från klockan sju ungefär och pillade och grejade i godan ro. Några smått geniala ändringar hade jag också gjort, trots att jag egentligen var färdig. Vid halv ett kände jag mig nöjd och skulle bara mickla ihop det hela. Jag stängde ner word-dokumentet med uppsatsen (som jag hade sparat ett flertal gånger) för att importera den i dokumentet som innehöll titelsida och abstract. Det var bara det att uppsatsfilen inte fanns längre. Inte någonstans. Min fantastiska karl ryckte ut men lyckades inte lösa problemet. Till slut skickade jag in det dokument jag hade börjat med klockan sju. Med stavfel och allt. Det var det eller bryta ihop. Alla mina smarta sista-minuten-inspirationsändringar är försvunna. Som en rök...
Rörande röra
2 år sedan
3 kommentarer:
Grattis eller hur man ska uttrycka det. Fy bomben, jag hade kreverat om jag suttit och fipplat i timmar förgäves... Duktig pojk du har!
Ja, det var inte en av mina bästa stunder om man säger så. Fast det var väl mer uppgivenhet än krevad. Nu tänker jag lite att om jag får kritik för nåt på opponeringen kan jag bara ursäkta mig med att den RIKTIGA versionen finns nånstans där ute och skulle slå dem alla med häpnad...
Ja, han är duktig och bra. Och vågade nog inte annat...
Och tack!
Skicka en kommentar