De senaste dagarna har jag lyssnat smått fanatiskt på Queen. Och så sjunger jag med i Bohemian rhapsody fast jag knappt kan texten, det blir mest Figaro, Figaro i olika tonarter. Bra låt det där. Och Freddie Mercury, jag kan bara inte sluta fascineras! Den präktiga mustaschen är liksom bara början.
Och så minns jag såklart en skrivarkurs jag gick för några år sedan. Alla hade sina egna projekt att arbeta med, och så sågs vi sådär en gång i månader och gav varandra respons. I min responsgrupp fanns en medelålders dam som skrev en minst sagt udda historia om en kvinna som fick kontakt med en ande, vilken visade sig vara hennes stora kärlek ur ett tidigare liv. Hon skärmade av sig mer och mer från man och barn, försvann in i de högre sfärerna med sin älskade Aharon. Andesex förekom också vill jag minnas.
Det som var det riktigt spännande var att den här anden en tid hade levt på jorden som en känd rockstjärna. Freddie Mercury. Att kvinnan som skrev alltihop dessutom skrev om sitt eget liv, precis som det hade hänt. På riktigt. Var nog mer skrämmande än spännande.
Rörande röra
2 år sedan
2 kommentarer:
Aharon ja, helt fantatiskt att kunna spinna ihop sitt liv i ett trassel av astralsex med döda coolingar och andliga upplevelser - som att stereon hoppar på just på hans låt och sådana fantastiska tillfälligheter som inte skulle ha varit annat än tillfälligheter om hon inte hade uppmärksammat allt med Freddy så till den grad att hon försökte ligga med hans ande =)
I "en härlig fläta av neonfärger" dessutom. Stackars Freddie.
Skicka en kommentar