biter jag i ibland. När jag reser kommer de till mig utan ansträngning, och jag kan sitta och tugga i mig det förflutna som ett osynligt saftkalas. Som:
Jag går på lågstadiet och söta, populära Josefin i min klass vill absolut att alla ska kalla henne Joseful. Och alla försökrar henne om att hon inte är ful, absolut inte, hon som är så liten och fin med långt ljust hår. Alla utom jag då. Jag kallar henne Joseful.
En gång ska Josefin sova över hos mig, åh sälla dag! Mamma och jag städar noggrant eftersom Josefin är allergisk mot allt möjligt, och min fina mjuka kaninskinnsbit som jag brukar ha på kudden när jag ska sova får åka allra längst in i garderoben. Mamma är så noga och gör så fint innan Josefin ska komma, och plötsligt slår mig tanken att mamma och pappa kanske kommer att tycka mycket mer om Josefin än om mig. När Josefin väl kommer vaktar jag svartsjukt så att hon inte ska försöka ställa sig in hos mina föräldrar. När hennes pappa hämtar henne på förmiddagen dagen efter kan jag andas ut, nöjd över att inte ha blivit bortbytt mot en långhårig fjäskunge.
Rörande röra
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar