Freud var som bekant en stor tänkare. Han kom till exempel på detta med penisavund. Den lilla flickan ser sin brors eller lekkamrats fina könsorgan, erkänner omedelbart dess överlägsenhet och börjar själv hett önska sig ett likadant.
Trots vår uppenbara underlägsenhet är farbror Freud alls inte snål när det gäller att ge kvinnor en plats i den tekniska utvecklingen. Ty när kvinnan (flickan?) blir medveten om sitt eget futtiga kön, blygs hon och börjar därför fläta samman sitt pubeshår. Och så uppstod vävkonsten. Är det inte alldeles förtjusande?
(Hämtat ut Yvonne Hirdman: Genus - Om det stabilas föränderliga former)
Rörande röra
2 år sedan
3 kommentarer:
....wow...finner inga ord.
Alltså, jag funderar på om småflickorna var hårigare på Freuds tid. Eller hur hänger det ihop egentligen?
Det finns en freudian på littvet i Lund. Om det inte vore för att jag vill ha så lite att göra med honom som möjligt (han är respektlös mot alla studenter, men mot de kvinnliga i synnerhet) hade jag kunnat fråga honom...
Skicka en kommentar