Freestyleforskarens frustration

Det blir aldrig nån forskare av mig. Och det beror inte bara på min avsaknad av ett galet hårburr a la Einstein (mitt hår har mer Lars Adaktussonkvalité). Jag saknar nämligen också disciplin, fokusering och struktureringsförmåga. Och så läser jag långsamt. Å andra sida har jag ganska bra och kreativa idéer, tycker jag själv då. Och jag tror mig ha förmågan att skriva klart och koncist och intressant. Men det räcker fan inte långt. Tänk om man bara kunde få stunta i sådana tråkiga kapitel som Tidigare forsking (skiter väl jag i!), Teori och Metod (tristast av det trista). Och bara få flumma på lite om sitt eget. Intervjua lite folk och göra kloka insiktsfulla tolkningar. Kanske koppla det till nåt man tror man har läst nånstans, men slippa alla referenser och litteraturlistor. Gå på känsla. Freestyla lite. Kanske hitta på några egna skojiga teorier om varför folk gör som dom gör, och sen få massa kredd för det. Lite som Freud. Det skulle va kul!